Ja, jag vet inte.

Ena stunden är man skitglad, man bara känner hur allt är helt perfekt. Ingenting är fel. Ingenting alls. Man kan vara jättelycklig, men i bakhuvudet kommer det alltid finnas en tvekan, en undran om vad det hemska som kommer att hända därefter är för något.

   För att allt, kan aldrig vara bra. Det finns ingen etthundraprocentiglycka you know? Det kan finnas nittioniokommanioprocent, men aldrig etthundra. All good things have to come to an end liksom. All good things kommer alltid to an end, and that is a fact.

Så därför är det synd att när man väl är lycklig så kan man aldrig vara det hela vägen ut. Alltså, hela längsta vägen ut. Lycka är en tickande bomb. Som bara väntar på att explodera i sorg.

Nej nu ska jag försöka sova. Måste upp rätt tidigt imorgon och utforska lite i min hemstad Uppsala. Och utforska lite i mitt huvud.


Måste hinna plugga lite och leta efter nästa kurslitteraturen

xoxo

Kommentarer
Postat av: sadia

jo det är nog sant men ändå, man måste väl ta och njuta av lyckan är man väl har den :)

2009-02-13 @ 19:16:21
URL: http://sadia.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0